Vieraskolumni

Undantagen blev regel

Idag betraktare letar efter de faktorer som gör att vissa länder inte utvecklas, medan de för tio år sedan förundrade sig över den handfull asiatiska tigrar som lyckats ta sig ur fattigdomen. Utveckling är nu regel, stagnation är undantag.
16.2.2010


Janne Holmen
När jag studerade ekonomisk historia i Uppsala i slutet av 1990-talet handlade en stor del av litteraturen om utvecklingsländernas problematik, och det var ingen munter läsning.

Vi fick bland annat lära oss att så gott som alla länder som var industrialiserade i slutet av 1900-talet hade varit det redan i slutet av 1800-talet.

Det fanns några få undantag som Sydkorea, men i övrigt hade alla försök misslyckats. Det utmålades alltså som näst intill omöjligt för U-länder att få igång en industrialisering; och industrialisering var uppenbarligen vad den ekonomiska historien gick ut på. Värdet på råvaror skulle nämligen alltid sjunka i förhållandet till värdet på industriprodukter; det var i det närmaste en naturlag.

***

Lyckligtvis visade det sig att allt detta var fel.

Under det senaste årtiondet har utvecklingsländerna äntligen börjat utvecklas. Ironiskt nog så har de just som de börjat göra skäl för sitt namn blivit kända under ett nytt: tillväxtmarknader.

Skälet till det är naturligtvis marknadsföringsmässigt: ordet U-land har en allför dålig klang för de bolag som vill sälja fonder innehållande aktier från tredje världen.

Uppgången har varit så allmän att betraktare idag letar efter de faktorer som gör att vissa länder inte utvecklas (som Haiti, Zimbabwe, Nordkorea eller Burma), medan de för tio år sedan förundrade sig över den handfull asiatiska tigrar som lyckats ta sig ur fattigdomen. Utveckling är nu regel, stagnation är undantag.

***

Inte heller idén att råvaruproducenter för all framtid var dömda att bli fattigare och fattigare visade sig vara värd mycket.

Medan Kinas armé av fabriksarbetare fått priserna på de flesta industriprodukter att falla har råvarupriserna rört sig åt andra hållet. Skälet till det är också tillväxten i tredje världen: om flera hundra miljoner nya konsumenter vill vara med och dela på kakan blir kakan dyrare.

Det är inte bara ekonomiskt som u-länderna går framåt, även folkhälsan och utbildningsnivån har förbättrats kraftigt - utvecklingen på dessa områden föregick i själva verket den ekonomiska tillväxten.

Tyvärr finns det fortfarande ett antal länder, de flesta av dem i Afrika, som inte utvecklas alls. Det sägs ofta att dessa "failed states" utgör problem för hela världen, eftersom terrorister, sjörövare och andra oönskade grupper kan hitta en fristad där.

Otvivelaktigt ligger det en hel del i det betraktelsesättet, men majoriteten av befolkningen i dessa länder är alltför fattig och nertryckt för att vare sig utgöra en fara för resten av världen eller orka kämpa för att förbättra sin situation.

***

I U-länder med positiv ekonomisk utveckling finns en risk av ett annat slag, som potentiellt sett är mycket större. Enligt en teori är risken för uppror och revolutioner som störst när en positiv trend plötsligt bryts i nedgång.

Många gamla sanningar har som sagt omprövats de senaste åren, men visar sig denna teori hålla så skulle världen kunna stå inför verkligt stora konflikter den dag Kina eller Indien upplever kännbara ekonomiska bakslag.

Eftersom en så stor del av världens industriproduktion är koncentrerad till Kina skulle oroligheter där få dramatiska globala konsekvenser.

Skribenten är forskare och f.d. långdistanslöpare. De åsikter som framförts i Kepas kolumner på webben är personliga och företräder inte nödvändigtvis Kepas officiella ståndpunkt.

Kolumni suomeksi