Vieraskolumni

Kenyanska läroböcker i historia och samhällskunskap

Det börjar vara dags att vända forskningens blick mot tredje världens syn på sig själv och på västvärlden. Till exempel de kenyanska läroböckerna förhåller sig oväntat kritiskt till Kenya.
Janne Holmén
6.10.2009

Janne HolmenDet har publicerats en hel del forskning om västvärldens syn på tredje världen. En anledning till det är säkerligen att forskare i västvärlden velat idka kritik av sitt eget samhälle. Genom att forska om bilden av tredje världen i västerländska filmer, romaner eller läroböcker har man kunnat upptäcka hur det västerländska samhället varit färgat av rasism, kolonialism, orientalism och andra ismer som varit värda berättigad kritik.

Efter flera årtionden av denna typ av forskning borde det emellertid vara dags att vända blicken mot tredje världens syn på sig själv och på västvärlden.

Själv har jag ett särskilt intresse för läroböcker, eftersom de genom sin stora spridning och halvofficiella status ger en god bild av ett samhälls syn på sig självt, omvärlden och historien. Under en vistelse i Kenya i januari skaffade jag mig därför av nyfikenhet en läroboksserie i historia och samhällskunskap för gymnasiet. Serien The Evolving World är utgiven av Oxford University press, men är skriven av kenyanska författare.

Ett intressant inslag i de kenyanska läroböckerna är att de ingående behandlar reaktionen på koloniseringen i Afrika och Kenya. I västerländska läroböcker brukar man helt fokusera på kolonialmakternas förehavanden och skildra de koloniserade folken som objekt utan handlingsutrymme. The Evolving World delar in de afrikanska och kenyanska folkstammarnas reaktioner i motstånd, samarbete eller en blandning av de två strategierna. I Kenya valde till exempel nandifolket motstånd medan masaierna valde samarbete och kikuyufolket blandade de bägge strategierna.

***

En intressant iakttagelse är att böckerna är rätt öppet kritiska mot det egna samhället. De tar upp problem som korruption och övergrepp i landets fängelser.

På den punkten kan nordiska läroböcker i samhällskunskap rentav ha någonting att lära, här är det vanligt att man beskriver det egna samhället som en funktionell, färdigbyggd och väloljad maskin. Otvivel aktigt passar bilden av samhället som en välfungerande maskinbättre in på de nordiska samhällena än på de afrikanska, men även här skulle eleverna skulle vara bättre rustade att möta världen utanför skolan om samhällskunskapsundervisningen i högre grad lyckades lyfta fram konflikter och missförhållanden i samhället.

Att de kenyanska läroböckerna lyfter fram skuggsidorna i det egna samhället måste även ses som ett gott betyg för yttrandefriheten i landet. Även tidningarna i landet är mycket öppna med att rikta kritik mot korrumperade politiker och tjänstemän.

Å andra sidan sätter detta fingret på att öppenhet och yttrandefrihet inte är tillräckligt för att komma tillrätta med svåra samhällsproblem. Att ett problem kommer upp till ytan innebär inte med automatik att det blir löst. Verkliga långsiktiga lösningar kräver pålitliga och välfungerande samhällsinstitutioner som kan rätta till missförhållandena, och sådana institutioner tar det mycket lång tid att bygga upp.

Skribenten är forskare och f.d. långdistanslöpare. De åsikter som framförts i Kepas kolumner på webben är personliga och företräder inte nödvändigtvis Kepas officiella ståndpunkt.

Kolumni suomeksi